Den svarta ön
L'ile Noire
Originalutgivning:Le Petit Vingtième 15 april 1937 - 16 juni 1938 (enligt vissa källor 3 april 1937)
Album Casterman 1938 svartvit 124 sidor
Album Casterman augusti 1943 färg 62 sidor
Tintin 1 juni 1965 - 28 december 1966 (ny version, omtecknad och uppdaterad)
Album Casterman 1966 färg 62 sidor (nya versionen, räknas som 1965 års version)
Album Casterman 1996 färg 62 sidor (restaurerad 1943 version)
Album Carlsen Comics 1968 färg 62 sidor (1965 års version)
Album Carlsen Comics 1988 färg 62 sidor (1943 års version, inte den restaurerade från 1996)
Album Carlsen Comics 1999 färg 62 sidor (1965 års version) "Hergés Arkiv"
Tintin
är på promenad med Milou på landsbygden när ett plan
nödlandar. Tintin upptäcker att planet saknar registreringsbeteckning
precis innan piloten skjuter honom. Nästa dag får han besök
på sjukhuset av Dupontarna som får order att undersöka
ett oregistrerat plan som störtat i Eastdown, Sussex i England. Tintin
beslutar sig också för att åka dit men blir iakttagen på
tågstationen av kompanjoner till skurkarna som sköt honom. Under
tågresan till Englands-båten iscensätter de en komplott
mot Tintin som anhålls av Dupontarna. Tintin får hjälp
av Milou och rymmer med Dupontarna efter sig och hinner precis med båten
där skurkarna återigen får syn på honom. Tintin tar
en taxi från Littlegate till Eastdown men blir bortförd av skurkarna
som tar honom till ett stup vid kusten där de försöker tvinga
honom att hoppa. Milou räddar honom återigen och skurkarna flyr.
Tintin fortsätter till fots och får snart syn på de störtade
planet och inser att det var samma plan han såg nödlanda. Milou
får upp ett spår som leder till en av flygarnas gömda kläder
och i dem hittar Tintin ett sönderrivet meddelande där det bland
annat står Eastdown, Sussex, Müller. Tintin fortsätter sin
promenad genom det engelska landskapet och får plötsligt syn
på en skylt på 
med
texten, Dr J. W. Müller och inser att innaför muren kan finnas
ledtrådar. Oförväget klättrar han in på ägorna
och blir snart jagad av en jättelik hund innan han fastnar i en rävsax.
Han blir tillfångatagen av Müller och dennes chaufför Ivan
och förd till huset. Där berättar Müller att han är
direktör för ett sinnes-sjukhus och att alla patienterna inte
är sjuka när de kommer dit men efter Müllers specialbehandling
B så är de sjuka. Tintin tar sig loss under tiden och en brottningsmatch
mellan honom och Müller uppstår. Ivan kommer rusande men får
en tavla i huvudet och Tintin springer till övervåningen och
låser in sig i ett rum. Müller skjuter genom dörren och
träffar en kloroformflaska utan att Tintin märker det, under tiden
har det börja brinna på nedervåningen men Tintin slocknar
av ångorna från den trasiga flaskan. När brandmännen
ska släcka huset skär Müller av slangen och flyr, men brandkapten
lyckas få ut Tintin och besöker honom nästa dag på
sjukhuset. 
Tintin
beger sig tillbaka till Müllers ägor i jakt på ledtrådar
och snubblar över en ledning som leder till lampor i träden. Tintin
inser att detta stämmer med flygarnas sönderivna meddelande och
beslutar sig för att tända lamporna samma natt. Müller och
Ivan kommer också tillbaka på natten men blir förskräckta
när de ser att lamporna redan är tända och att Tintin är
där. Ett plan flyger förbi och börjar släppa ner säckar,
tumult uppstår och Tintin övermannar skurkarna och binder dem
vid ett träd. När han undersöker säckarna hittar massor
med falska sedlar, men bovarna tar sig loss och förvinner med en av
säckarna. 
Tintin
tar upp jakten som leder till ett tåg och i sin tur vidare till ett
flygfält där Müller och Ivan flyger iväg. Under jakten
dyker Dupontarna upp som denna gång faktiskt går med på
att släppa Tintin om han kommer frivilligt så fort han fångat
ligan. Tintin tar upp jakten igen med flygplan men de kommer in i dimma
och kraschar, en skotte som bor precis bredvid hjälper honom och piloten.
Tintin vars kläder är trasiga får låna kilt och tröja
av skotten. Nästa dag när de lyssnar på nyheterna hör
de att planet de följt efter störtat utanför Kiltoch. Tintin
beger sig dit och kommer fram på kvällen. Han tar in på
ett värdshus och får höra rykten om det mystiska vilddjuret
i slottsruinen Ben More på svarta ön. 
Tintin
bestämmer sig för att åka dit och får till slut tag
på en båt. Väl på svarta ön stöter han
ihop med en jättegorilla och flyr tillbaka till båten som då
är borta. Ligans chef, Wronzoff tar upp jakten med gorillan och Tintin
tar skydd i en grotta som visar sig leda upp till ett rum där två
andra ligamedlemmar håller på att trycka falska sedlar. Tintin
övermannar de två och snart även Müller och Ivan och
när han fortsätter runt i slottet stöter han ihop Wronzoff
som han också binder. Tintin undersöker vidare och hittar en
tv som sänder en flyguppvisning, det visar sig vara Dupontarna i planet
och det hela slutar i en rejäl kraschlandning. Han hittar också
en lista på ligans medlemmar och en radiosändare som han kontaktar
polisen med. De skickar förstärkning men under tiden tar sig ligan
loss och jagar Tintin upp i tornet. De skickar upp gorillan men denne blir
skrämd av Milou och ramlar ner för trappan. Polisen anhåller
ligan och Tintin tillsammans med Dupontarna hittar ytterligare ett plan.
Väl tillbaka på fastlandet hyllas Tintin som hjälte och
det blir ett stort reportage i tidningen. Tintin flyger hem medan Dupontarna
fått nog av flygande.Tintin, Milou, Dupond och Dupont
Övriga:
Wronzoff, Ivan, J. W. Müller, Ranko
Den svarta ön är det enda seriealbum som getts ut i tre helt olika versioner, svartvit 1938, färglagd 1943 och en helt omtecknad färgversion 1966 (räknas dock som 1965 års version eftersom den började publiceras 1965 i tidningen Tintin).
Den
svarta ön var det andra albumet från Casterman som färglades
och det kortades också ner till 62 istället för 124 sidor.
Detta arbete startade Hergé i augusti 1942 under pågående
utgivning av Enhörningens hemlighet i Le Soir och i december samma
år var arbetet med sidredigeringen färdig. I arbetet med färgläggning
upptäckte Hergé att träden var alldeles för svart
tecknade och fick ljusa upp dem. Medarbetaren Alice Devos som precis innan
färglagt albumet Den mystiska stjärnan fick hjälpa till med
arbetet och i augusti 1943 publicerades resultatet i 15 000 exemplar.
Den tyska ockupationsmakten uppskattade emellertid inte det brittiska temat
i albumet och införde en sanktion mot Casterman. Den första utgåvan
var dock slut när Belgien befriades och i december 1944 tryckte förlaget
ytterligare 17 500.Eftersom det engelska förlaget inte var nöjd med hur England framställdes i versionen från 1943 beslöt Hergé att skicka sin medarbetare Bob de Moor till Storbrittanien för att göra skisser och dessa användes för den helt omtecknade versionen som började publiceras sommaren 1965. Det var inte bara teckningarna som var nya utan även en del ortsnamn var utbytta men själva historien var intakt. I Sverige gavs versionen från 1965 ut först och det var så sent som 1988 som 1943 års version fanns tillgänglig.
Inför
den nya utgivningen 1996 av 1943 års version gjorde företaget
Europixel tillsammans med Casterman en avancerad restaurering av originalet
där färgerna separerades för fyrfärgstryck och man såg
till att färgerna inte flöt utanför kontur-linjerna. Det
var en omfattande process men resultatet blev mycket bra. Här bredvid
är före och efter.Nedan följer skillnaderna mellan 1943 års version (utgiven 1988, inte den restaurerade från 1996) och 1965 års version där de skiljer sig mycket, inte bara som små detaljer i bakgrunden. Till exempel är samtliga bilar modernare i 1965 års version och samtliga bilder innehåller fler detaljer.
Omslag, Tintin gåendes i bergen på väg till slottsruinen Ben More på svarta ön (1943). Tintin i liten motorbåt på väg till den svarta ön (1965).
Sid 1, inleds med ett klipp från en tidning, planet är grått och onumrerat, piloterna har svarta overaller (1943). Inget tidningsklipp, planet är rött och vitt och har nummer 1 och den ena skurken har blågrå overall medan den andra har brun jacka och blå jeans (1965).
Sid 2, Dupontarna får reda på att planet störtat i Eastbury, Sussex, Tintin har ingen väska med sig och skylten på tåget anger London (1943). Ändrat till Eastdown, Sussex, Tintin har en liten väska som han dock inte har senare och tåget är märkt med Köln, Bruxelles och London (1965).
Sid
6, Tintin har brun kavaj, gäller fram till sid 14 då han tar
av den och dens syns aldrig igen (1943). Han har sin beiga rock som han
blir av med redan på nästa sida och sin klassiska blå tröja
från senare äventyr tills dess han byter till skotska kläder
på sid 39 (1965).
Sid
7, först nu syns det tydligt att Wronzoff har rakt avklippt skägg,
Tintin tar tåget till Puddlecomb och taxi till Eastbury, chauffören
Ivan har vit långrock (1943). Wronzoff har rundat skägg, tåget
går till Littlegate och taxi till Eastdown, Ivan har blå kostym,
här blir Tiintin av med sin rock, troligen i taxin (1965).Sid 8, Ivans bil har registreringsnummer DXN234, det är ett trästaket (1943). Bilen har nummer ABP423C, staketet är av taggtråd (1965).
Sid 11, skylt med Eastbury 4 m. vilket motsvarar 6 kilometer (1943). Eastdown och ?uckling på skylten, Sussex C. C. ovanför (1965).
Sid
15, Ivan är mörkhårig (sid 15-18, flintskallig resten av
albumet), Tintin är bunden runt kroppen, inredningen hos Müller
är ganska begränsad (1943). Ivan är blond, Tintin är
bara bakbunden runt handlederna, inredningen är mycket utförligare
(1965).Sid 18, det är en vanlig dörr som Tintin låser (1943). Dörren är vadderad (1965).
Sid 19, brandkaptenen har hål i höger ficka (1943). Brandmännens uniformer är modernare och kaptenen har hål i vänster ficka (1965).
Sid
21, brandmännen springer med brandvagnen (1943). Brandmännen har
en modern brandbil (1965).Sid 23, Tintin har en grå pullover ovanpå skjortan (1943). Tintin har sin vanliga blå tröja (1965).
Sid 30, Tintin hoppar upp på en lastbil i farten (1943). Tintin får lift med en personbil (1965).
Sid 31, Tintin och Milou blir mycket smutsigare i tunneln, troligen för att det är ett ånglok (1943). Tintin och Milou blir inte så smutsiga, det är ett diesellok (1965).
Sid
33, det är Johnnie Walker whisky i tankvagnen (1943). Det är Haddocks
favoritwhisky Loch Lomond i tankvagnen (1965).Sid 37, Müller och Ivan tar ett rött öppet plan med registreringsbeteckning G-ZEI och Tintin i ett öppet blått plan (1943). Skurkarna har blåvit Cessna 172 med registreringsnummer G-AREI och Tintin sitter i ett rödvitt plan med huv (1965).
Sid 38, Registreringsnumret på Tintins plan är G-AHT och de kraschar mot ett staket (1943). Beteckningen är G-ARCR och de kraschar in i en stengärsgård (1965).
Sid
39, skotten har ett paraply och Tintin får rutiga strumpor till kilten
(1943). Skotten har en herdestav och Tintins strumporna är grå
(1965).Sid 40, det står Old scotch whisky på tunnan Milou dricker ur och Tintin lyssnar på en trattradio där registreringsbeteckningen G.ZEI nämns (1943). Det står Loch Lomond på tunnan och radion är modernare och nyhetsläsaren säger G AREI (1965).
Sid 41, puben heter Ye Dolphin och det finns en skylt med John Haig whisky inuti (1943). Puben heter The Kiltoch Arms och på skylten inne står det Loch Lomond scotch whisky (1965).
Sid 42, en männen Tintin frågar om båt har texten Hope på tröjan och båten Tintin köper är utan namn (1943). Samme man har nu texten Summer Rose och båten heter KI 5 (1965).
Sid 49-50, i rummet finns några fönstergluggar (1943). Inga fönster alls (1965).
Sid
54-55, det är en färg-tv som Tintin hittar och i listan som ligger
på skrivbordet står det Prague, Dupontarnas plan har registreringen
G-BAI (1943). Fast den är nyare så är tv:n svartvit och
i agentlistan står det Praha, på planet står G-AIRJ (1965).Sid 56, Tintin anropar Scotland Yard som svarar (1943). Tintin sänder SOS och svaras av polisen (1965).
Sid 60, planet de hittar ser ut som det planet som har motorkrångel på sid 1 (1943). Planet har nummer 3 och är grönt och vitt (1965).
Sid
62, tidningen heter The Morning News och är nummer 30,358 tisdag den
16 juni, falskmyntarna tryckte enpundsedlar och Tintin flyger hem i ett
tremotorigt propellerplan och Hergés signatur i sista rutan (1943).
Tidningen är The Daily Reporter Glasgow Edition nummer 11.432 och kostar
4d., ligan tryckte fempundsedlar och Tintin flyger hem i ett tremotorigt
jetplan från BEA, ingen signatur (1965).Information gällande båda versionerna.
Den svarta ön är det kortaste äventyret i tid, det hela tar sju dagar från sid 1 till sid 62 och i 1943 års utgåva får vi också reda på att det avslutas tisdag den 16 juni. Den svarta ön publicerades också sista gången i Petit Vingtième den 16 juni 1938. Vilket dock bör ha varit en onsdag eftersom den bilagan kom ut på onsdagar.
Behandling B på doktor Müllers sjukhus gör tydligen friska människor sinnessjuka på åtta dagar. Kanske är behandling A sättet att få sinnessjuka att bli friska. Müller nämner också att alla patienter inte är sjuka från början så det verkar som han emellanåt tvångsbehandlar människor.
På
papperslapparna Tintin hittar i flygarnas kläder står det 24-1
nederst men det avslöjas aldrig vad det betyder. I det franska originalet
från 1965 står det 24-1 h. vilket obegripligt nog retuscherats
bort i de svenska utgåvorna av 1943 och 1965 års version. Självklart
betyder detta att det är tiden när säckarna ska släppas,
mellan 24.00 och 01.00. Nästa plan kommer ju också mycket riktigt
på natten. Frågan är varför man inte bytte ut h. mot
t. för timmar, istället för att ta bort det helt och hållet.
I 1965versionen utgiven av Illustrationsförlaget är också
3 F. R. bortretuscherat på sidorna 13 och 24 men Tintin nämner
det i alla fall på den senare sidan. I versionen från 1943 har
de skrivit in 3 F. R. men i en helt annan stil än övrig text.
Att papperslapparna inte ser identiska ut på sid 13 och 24 är
något man emellertid får skylla på Hergé som tecknat
dem.Puben som Milous spår leder till på sid 35 heter Ye White Hart vilket ursprungligen var namnet på en av pubarna i Kiltoch i den svartvita versionens få färgplanscher.
Doktor Müller är inte chef för ligan eftersom han säger på sid 51 till Ivan att meddela chefen, vilket syftar på Wronzoff, Ivan kallar dock Müller för chef på samma sida. På sid 62 står det också i tidningen att chefen för ligan går längst fram vilket är Wronzoff.
Ligan består av minst 12 personer, detta är min uppskattning av deras positioner, sidnumret anger första framträdande:
Wronzoff
- ligans chef, sid 2.Doktor J. W. Müller - andrechef, distributör av falska sedlar och direktör på ett sinnessjukhus, sid 10.
Ivan - ligans chaufför, arbetar främst tillsammans med Müller, sid 7.
Skurk med mustasch - distributör och medhjälpare till Wronzoff, sid 2.
Skurk med stövlar - tryckare av de falska sedlarna, sid 48.
Pilot 1 - distributör, sid 1.
Pilot 2 / mekaniker - distributör, sid 1.
Hansa Slâsxeck, Sdrodjz 45, Prag - agent, enligt listan på sid 54. (osäkert tredje tecknet i efternamn)
Otto Steinkopf, Hedemanstrasse 18, Potsdam - agent, enligt listan på sid 54.
Louis Borvault, Villa Gai-Soleil, St. Germain (S. et. O.) - agent, enligt listan på sid 54.
Kees Nieuwenhuis, Zilverdijk 73, Amsterdam - agent, enligt listan på sid 54. (annan stavning 1943)
Werner Schelhammer, Wien - agent, enligt listan på sid 54.
|
Baksidestext 1965 års version utgiven av Illustrationsförlaget: Den svarta ön är en otillgänglig klippö utanför Skottlands kust. Dit kommer Tintin och Milou på jakt efter en internationell förbrytarliga. Det kommer också Dupont och Dupond, egentligen på jakt efter Tintin! Förväxlingar och misstag, motgångar och tur-samma tillfälligheter avlöser varandra i en spännande ström av genomarbetade teckningar och kvicka pratbubblor. |
Dupontarna anhåller Tintin vilket de också gör i Faraos cigarrer och försöker göra i Blå Lotus.
Doktor J. W. Müller dyker upp i Det svarta guldet under namnet professor Smith och i Koks i lasten under namnet Mull Pascha.
Müller använder behandling B för att få människor sinnessjuka vilket påminner om giftet som gör en galen i Faraos cigarrer och Blå Lotus, giftet verkar emellertid direkt medan behandling B tar åtta dagar.
En skata stjäl nyckeln till brandstationen och en skata ligger bakom stölderna i Castafiores juveler.
Milou blir full precis som i Enhörningens hemlighet, De sju kristallkulorna och Tintin i Tibet.
En mystisk best härjar i slottsruinen Ben More och en mystisk best dyker också upp i Tintin i Tibet.
Milou blir skrämd av en spindel i Den mystiska stjärnan också.
Väskorna som Dupontarna får i huvudet försvinner under två rutor men en dyker upp igen i sista rutan på sid 4 (1943, korrigerat 1965).
Chauffören Ivan är mörkhårig på sidorna 15-18 men är flinskallig i resten av albumet (1943).
På sid 16 ligger det en gardin över det omkullvälta bordet men på nästa sida är den borta.
Skylten på sid 23 är blank fast det på sid 13 stod Dr. J. W. Müller (1943).
Milou är smutsig på sid 35 men redan på nästa sida är han ren. I 1943 års version är han också ren i en ruta på sid 35.
På sid 48 säger piloten "Himmel! En stengärsgård!!!" fast det är ett trästaket de kraschar emot, troligen är texten bara kopierad från 1965 års version (1943).
När dupontarna kraschar på sid 55 har de befunnit sig i luften i två dygn, det klarar inte ens propellerplanen i dagens läge.
På sid 59 kan man i 1943 års version se spår efter pratbubbla som legat längre ner, kanske en kvarleva från den svartvita versionen.
Har Tintin blivit så berömd för sina sex tidigare äventyr att tidningen gör en notis av en enkel promenad eller är det bara Petit Vingtiéme som håller sina unga läsare uppdaterad med idolens förehavanden. Redan nästa dag kan de ju läsa att han blivit beskjuten (1943)?
Vem hittar Tintin när han blivit skjuten, eller tar han sig själv till sjukhuset efter det att Milou väckt honom?
Hur kommer det sig att Tintin inte tar någon väska med sig på resan, tänker han bara åka till England över dan (1943)?
Varför åker inte Tintin i samma kupé som Dupontarna när de nämnt att de också ska åka till England, han bör ju förstått att de är på samma tåg?
Hur hinner mustaschskurken till Englandsbåten på sid 6 när han hoppar av tåget på sid 3?
Är det Dupontarnas egna väskor de får i huvudet på sid 4, om det är det varför bär de inte på dem senare?
Varför lämnar Tintin bara sin väska på tåget, är det för att inte väcka Dupontarna (1965)?
Hur kommer det sig att Tintin hittar lösskägg och peruk på sid 5, rock, mössa och pipa kan man förstå men vem har de andra sakerna liggande framme?
Vart har flygarna egentligen tagit vägen efter att de störtat i England. De bör inte ha hunnit släppa ner några pengar till Müller enligt dennes kommentar på sid 24 så minst en säck har de nog släpat på och varför gömma kläderna i ett träd? Varför kontaktade de inte Müller som de måste ha förstått bodde i närheten?
Varför tar Tintin av sig kavajen på sidan 14 och bara lämnar den (1943)?
Hur kommer det sig att Müller har rävsaxar utplacerade på sina ägor, speciellt när han har en lös hund och varför är de kopplade till en larmcentral?
Vilka är de andra som Müller gett behandling B till, folk som kommit de falska sedlarna på spåren?
Är Horncliff som Müller talar med också med i falskmyntarligan eller bara en oseriös anställd på sinnessjukhuset?
Varifrån får Tintin sin pyjamas på sid 23, är det sjukhusets?
Är det brandkaptenen som ger Tintin den pullover som han bär från sid 23 (1943)?
När bovarna sticker med ena pengasäcken på sid 28 så lämnar Tintin bara de andra två, var hamnar de sedlarna?
Dupontarnas plan på sidorna 54-55 har registreringbeteckning G-BAI i 1943 års version, frågan är om det ska tolkas som Goodbye, eftersom de kraschar rejält och egentligen inte borde överlevt.
Dupontarna är otroligt snabba från att de kraschar på sidan 55 tills de är med på båten på sidan 57, det bör ha gått 10-20 minuter, hur hinner de?
 |
 |
 |
 |
|
Holländska
Casterman 1943 Original |
Tyska
Carlsen Comics 1965 |
Franska
Casterman 1938 Faksimil |
Engelska
Methuen 1965 |
 |
 |
 |
 |
|
Danska
Carlsen Comics 1965 |
Franska
Casterman 1943 Faksimil |
Amerikanska
Mammoth 1965 |
Franska
Casterman 1943 Original |
Tintin i
Sovjet
Tintin
i Kongo
Tintin
i Amerika
Faraos
cigarrer
Blå Lotus
Det sönderslagna örat
Kung Ottokars spira
Krabban med guldklorna
Den mystiska stjärnan
Enhörningens hemlighet
Rackham den rödes skatt
Solens tempel
Det svarta guldet
Månen tur och retur del 1
Månen tur och retur del 2
Det hemliga vapnet
Tintin i Tibet
Castafiores juveler
Plan 714 till Sydney
Tintin hos gerillan
Tintin och alfabetskonsten
Text
© Alf Sallander 2001
Alla övriga rättigheter
Moulinsart s.a. & La Fondation Hergé a.s.b.l.
Alla övriga rättigheter
Moulinsart s.a. & La Fondation Hergé a.s.b.l.